I WAS BORN READY

känner mig som ett skal, finns inget kvar värt att se på insidan, eller finns inget kvar på insidan överhuvudtaget. är så allmänt jävla slut, har ingen att lust äta och när jag väl försöker går det ju åt helvete iallafall. känner mig som en jävla labbråtta, pröva ät det här, pröva ät det där, en tugga, två tuggor. och så är mardrömmarna tillbaka, så trött jämt men vill knappt lägga mig för dom är där hela tiden. och så har jag glömt din röst. en röst jag under över ett års tid hade närmast hjärtat. och nu kommer jag inte ens ihåg hur den låter.
så blev det måndag, den oftast mest pestsmittade dagen i veckan. men inte denna vecka, för nu är det vecka 21, den magnifika, storslagna, genialiska vecka 21. så jag sadlar om ba, för det kanske inte finns mkt kvar att se på utsidan heller men det blir det ändring på idag, för det här är veckan då det ska kännas att man lever, då man tar tillbaka sina superhjältekrafter. men blir lite som rysk roulette, bära eller brista.
men hallå, det är mig vi snackar om, måste ju helt enkelt bära liksom
en eloge till min eldhare, för att hon hejar på mig. en eloge till svante, som efter allt jag gjort honom fortfarande ställer upp. en eloge till softie, som orkat med mig och all skit åren igenom. en eloge till tina, erika, emy, julia, ragzy och syrran, för att ni allmänt bryr er. en eloge till alla fula men ändå söta öh pojkar som jag kan hänga med och bara va, inga krav.
en eloge till alla er som jag inte nämner specifikt men som jag vill ge en eloge ändå.
så, are you ready roy? för nu kör vi / f to the est